Torsdag, Arvika Festivalen -08

Det började en solig torsdag den tredje dagen på min första semester vecka, närmare bestämt den 3.e juli.
Förväntningarna var lika höga som solen stod högt på himlen. Alkoholen hade jag redan handlat in tidigt under veckan, man skulle väl kunna säga att jag var där redan på måndag morgon.
 Jag hade noga räknat ut att 11 cider, en vinflaska och ett par öl skulle räcka som alkoholkonsumtion under festivalen, medans min törstiga kompis och mattegeni köpte 11 cider , 3 liter vin och en hel flaska sprit. Varav hennes resonemang var: Lite sprit har väl ingen dött utav?
Men tillbaka till den soliga torsdagen, så skulle jag och min polare Sofia vara ute i god tid och anlände med glada miner till festivalens portar redan vid halv 13 tiden. Det som till synes skulle vara en enkel sak att få sitt armband var lättare sagt än gjort. Kön slingrade sig 2 km bort, efter lite grymtanden och fula ord ställde vi oss otåliga i kön. Det tog oss 45 min i 30 graders värme att hämta ut festival bandet och första uppträdandet vi bokat in att se var nu inne på sin sista refräng. Jaja, detta skulle väl inte förstöra nåt, så jag bestämde mig för att åka hem, ställa mig under duschen och piffa upp mig lite inför kvällens bravader.
  Efter att jag hade duschat var det min killes tur att inta duschen och strax efter att jag gick ut ur badrummet hördes en kraftig smäll och ett vrål jag aldrig hört makan till under hela min halvlånga livsstil. Jävlar!!! Ut ur badrummet kom min kille krypandes på alla fyra men med en fot släpandes efter sig. - Jag tror jag bröt tååån. Skrek han för fullt. En glasljusstake hade olyckligt ramlat ner från fönstret rakt på tån.
Jag fick knappt röra vid honom men efter 10 minuters vrål fick jag iaf av han strumpan och det som med strumpan på inte sett så farligt ut fick en helt annan betydelse. Jag såg en tå som var större än alla de andra tårna tillsammans och hade en färg som var en blandning utav mörkblått och svart. Den pulserande tån framför mig var helt klart allt annat än frisk. Jag hade så dåligt samvete att jag inte kunde göra något, men efter han haft foten i högläge i någon timme och lugnat ner sig en aning, fick jag ett godkännande att  jag kunde gå iväg på festivalen. Jippie!
  Mamma kom förbi så jag fick åka med henne till förfesten. Där var en blandning av alla slags människor, precis som det ska vara på en festival. Jag satte mig ner och småpratade med några bekanta. Sofia hade redan börjat på spritflaskan och var i full gång med att lära en kanadensisk kille det svenska alfabetet.
- Nej, det heter Å Ä ÖÖÖ.
 Försökte hon förgäves lära den stackars kanadensaren. Fast han lät mer som ett danskt får i sitt uttal.
Efter ett tag var festen i full gång och alla började prata med alla. Sen var det tids nog att gå ner till Håkan Hellström, Sofia var det ingen ide att ta med sig eftersom hon halvsov i en killes knä med en ny tatuering på armen.( I´m shitfaced). Så Anna och några andra polare blev med ner till konserten. Den var helt ok, jag tycker inte att Håkan är så bra annars men ikväll gjorde han ett starkt intryck på mig! Vi gick tillbaka till festen för att fylla på med lite cider och då hade det hänt grejer... Malin berättade att Sofia som var skitfull hade gått in för att byta linne och efter ett tag hade börjat skrika:
- vad är det för fel på den här tröjan??
Därefter hade Malin gått in till Sofia för att se vad som hade hänt och kanske ge en hjälpande hand till en som var as kalas( Kanadensarens nya favorit ord) fick hon nu se hur Sofia hade lyckats med att trä igenom båda händerna och armarna i ett par byxor och försökte febrilt få ut huvudet genom grenen på byxan (som skulle ha varit en topp). Malin försökte lugnt förklara att det inte var någon topp utan ett par byxor, Sofia blev arg som ett bi och sprang ut till de andra i bara bh och förklarade att det var deras fel! Vad som hände med sofia sen vet jag inte men hon sov djupt i sin säng när vi kom tillbaka och klockan var då 9. Jag kände mig väldigt nöjd med kvällen än så länge och bestämde mig för att inte göra en "sofia".  Vi gick ner igen vid halv 11 såg lite av Kate Nash och sen senare på kvällen var det dax för Robyn. Hon spelade i det stora tältet halv 1 på natten, jag hade gåshud hela konserten. Kort och gott: Hon REGERADE första dagen på festivalen! Sen kan vi ta och spola fram resten av kvällen lite snabbt.. Bråkade med min tålösa pojkvän och bestämde mig för att gå hem de 4 km jag hade från festivalen till min lägenhet. Så arg och ledsen begav jag mig hem. Efter en timme och 18 skavsår senare var jag äntligen hemma och somnade snabbt i min säng... (och ja, vi blev vänner på vägen hem.)  Slutet gott, allting gott..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0