Oj oj vad det öste ner!
 Det låg i luften att det skulle bli oväder och verkade vara uppgjort, för att så fort som studenterna började sin vandring ner till hotellet öppnade sig himlen och regnet öste ner. Kaos utbröt som vanligt när alla ska sina paraplyer högt och lågt. Jag däremot försökte hålla mig lite i bakgrunden medans jag lämpade över kameran till min far med beordran att nu tar du en bra bild!
  Och när Joel äntligen kom, hojtade mamma allt hon orkade: Heja heja Joel!
Som om det vore värsta tävlingen om vem som skulle komma först in på hotellet.
  Joel hade en vit skjorta och en brun slips som gick ihop med Saras klänning. De var ûber söta ihop!

Detta var den bästa bilden Pappa lyckades ta.


Sedan tog jag över kameran och trängde mig fram och lyckades ta en (enligt mig) riktigt hyfsad bild med tanke på omständigheterna.