Det har varit en händelserik vecka för Fam. Nilsson Norlin, och det började inte värst bra. I måndags blev vi bestulen på våran bil, just här utanför på våran innergård. Nu undrar ni säkert vad det är för ställe vi bor på egentligen men det är i en lägenhet centralt i Arvika, tyvärr har vissa personer svårt att skilja på vad som är "mitt och ditt". Men eftersom jag är en sådan positiv person tänker jag såhär: Nu blir det till att köpa en ny bil!

Sen har veckan mest gått i planering av Leons dop (som vi hade igår och det blev jättelyckat!) Men i onsdags fick jag ett avbrott i planeringen och hade trevligt besök utav min arbetskompis
Magda och 2 av hennes barn: Moa och Ebba.
Och vi hade hamburgarkalajs här under kvällen.

Hela fredagen gick åt att baka och att duka och göra iordning allt i sockenstugan. Var hemma vid halv 9 på kvällen då hade dagen gått i ett enda kör. Fick STOR hjälp av mamma som kom in extra till arvika för att hjälpa till. Vad skulle jag göra utan dig??

Lördag= dop! Joel kom och hämtade upp Peter och sen åkte de och hämtade smörgåstårta (som personalen först inte hittade och Peter ringde och sa att det inte fanns några smörgåstårtor varpå jag nästan svimmade av panik, men tillslut kom ett geni på att de ställt dom på ett annat ställe.... puh.
Sen kom chokladnissen Mattias och lämnade över Leon tårtorna och dom var jättefina och jättegoda.
Tusen tack även till dig Sofia som bakade den goda morotstårtan.
Sen gick allt hyfsat smidigt förutom när vi skulle åka till kyrkan och Peter hittade inte sina skor, fast att jag tjatade på honom på fredag att han skulle ta fram allt så att allt var iordning men ni vet väl hur karlar fungerar!?
Så på 10 min hade vi fått en ommöblerad lägenhet utan någon skolycka så han skulle ut och köpa nya skor när kl var 20 minuter i 12 och dopet skulle börja 12!
Tur va att Robert hade samma stl och han tog med ett par extra skor. hmm.. Han kanske skulle vara fadder åt Peter istället för Leon??
När vi kom till kyrkan höll Peter på att svimma av nervositet och fick en vattenflaska av prästen för att inte ramla ihop på kyrkgolvet.
Dopet gick jättebra och jag är sååå stolt över min lilla Prins, började nästan gråta när prästen sjöng låten Prins Noel för texten passade så bra in och jag såg att mamma var alldeles blank i ögonen så jag fällde nog en liten tår.
Efter dopet var vi i sockenstugan och det var också väldigt lyckat, fick asmycket hjälp av alla i köket.
Tur det för det kändes som om jag bara irrade runt runt.
Leon fick så mycket fina saker och jag är så tacksam för alla fina vänner och släktingar vi har.
Tack till alla er som förgyllde Leons dag.

Sen var det dags för städning och disk och plocka ihop alla saker. Mamma, pappa och moster Lisbeth stannde kvar och hjälpte till med det sista. Kom hem runt halv 6 tror jag och då gick luften ur mig och jag kände mig helt tom, oerhört lättad att allt var över för denna gång. Kändes som om jag fick några gråa hår på kuppen...

Idag söndag ha vi haft hjälp av K-J och Marie att äta upp rester av kalaset men än finns det en hel tårta kvar och en halv plåt med morotstårta och kladdkaka. Så om någon vill får ni gärna komma hit och hjälpa oss att äta för jag spyr snart!

Här kommer lite bilder:

Pojkarna i mitt liv!




Glad morsa


Goa tårtan!


Moster och broder är glada!


Min lilla prins!


Kusin Jolinn, "gammelmormor", moster och grynet.


Såhär kul var det på dopet!


Vi med vår trollunge Leon!