Leon har hunnit bli 3 månader och med det stundade den 1:a vaccinationen. Som jag gruvat mig för den i flera veckor, mest för att jag själv hatar sprutor plus att de ska sticka någon så liten! Jag fick sitta och hålla honom i knät och hålla i hans armar medans 2 sköterskor stack en spruta i vardera lår, Leon blev såklart ledsen men det gick snabbt över och sen var han bara lite små gnällig men jag gick iallafall inom apoteket på hemvägen för att gardera mig med alvedon ifall det blev värre under kvällen. Och det var verkligen tur för han fick hög feber och var jätte ledsen hela kvällen. Jag har aldrig hört honom gråta så högt och intensivt förut och det var HEMSKT, tårarna spruta och han blev jättetjock i halsen och fick knappt luft av all gråt! Det enda som hjälpte var att han fick ligga vid bröstet och "tröst tutta" och tillslut verkade alvedonen så han somnade och lyckligtvis sov hela natten förutom ett nattamat vid 2. Både jag och Peter var helt förstörda efter en sån mardröms kväll, man känner sig ju helt maktlös! Jag oroar mig redan inför nästa spruta som tydligen ska va värre! Fast att det är drygt 3 månader dit.
Men idag var riktiga Leon tillbaka som skrattar, "sjunger" och jollrar mest hela dagarna.