Jaha, då har man blivit hockeyänka då... Träning 2 ggr i veckan och 2 matcher, varav en som alltid infinner sig på fredagskvällen. Ååå vad glad jag blir. NOT! Om han ändå kunde spela i NHL och bringa in lite cash åt den ensamma mamman där hemma. ;) Denna kväll har än så länge varit väldigt lugn (som det oftast är), men vissa kvällar får man verkligen känna på att man lever. Det är inte alltid en dans på rosor att vara småbarnsföräldrar, som mostra sa till mig i början. Men det är konstigt hur fort man glömmer, han kan vara helt vansinnig och ingenting hjälper sen plötsligt får man ett leende och jag har på mindre en sekund glömt bort att han någonsin var ledsen. Men det är väl tur det...
En helt annan grej jag tänkt på är hur fort de små får vanor, Leon har fått för sig att så fort han vaknar ska han ha mat. Och jag vet inte riktigt hur jag ska bryta den vanan. För det kan lika gärna vara en 2 timmars sömn som en 15 minuters "nap" efter maten. Tacksam för tips på det!
Imorgon ska vi iväg till bvc för mätning och vägning, var 2 veckor sist så ska bli intressant och se om han gått över 6 kilos sträcket än. Förra gången tickade vågen på bra mycket så jag lär väl bli lika chockad som sist, men det återstår att se imorgon. Godnatt!