I fredags var ute för 1:a gången sedan jag fick barn, och jag trodde det skulle kännas såå bra att göra något på egen hand. Men jag var nervös redan innan jag mötte upp tjejerna på The Roof. Det gick en halvtimme innan jag kollade på mobilen första gången, sen gick det ytterliggare 10 min och sen fick mobilen ligga brevid mig på bordet ifall jag inte skulle höra att det ringde. Efter 1,5 timme orkade jag inte hålla mig längre så jag skickade ett sms, fick svar att allt gick bra och blev lite lugnare för en stund. Jag har inte varit ifrån Leon längre än 2 timmar och började längta efter att få snosa på honom. När kl. var 00.00 kände jag att det räckte för mig och tackade tjejerna för en jättekul kväll och traskade de 20 stegen jag har hem för att mötas av en djupt sovande Leon som inte alls hade märkt att mamma varit borta. När klockan var halv 2 kunde jag inte hålla mig längre utan fick väcka honom för ett nattamål, sen kröp vi ner i sängen och jag undrade över om jag någonsin kommer få lust att gå ut igen.